Produkten har blivit tillagd i varukorgen

Maskar

 

LILLA BLODMASKEN

  

Lilla blodmasken – eller rättare sagt; små blodmaskar för det är ett flertal olika arter – är hästens vanligaste parasit. De är 5-15mm långa och gråvita eller rödaktiga.  

 

Hästar bär i stort sett alltid på små blodmaskar i större eller mindre omfattning.  Om ett träckprov visar på 0 EPG bär  de förmodligen ändå på en liten mängd. Mer än 1 000 000 maskar har påträffats i tarmen och över 81 000 larver i 75g blindtarmslemhinna! Det är sällsynt att en häst mår dåligt av små blodmaskar men man ska ha kontroll så att infektionen inte blir för stor eftersom smittrycket då ökar. Om hästen tidigare visat på 0 EPG (vilket då alltså ändå kan betyda att den har en liten förekomst), och plötsligt visar på ett högre tal kan det bero på att den för tillfället är nedsatt av annan orsak, t.ex. en förkylning. Då har den ett mindre försvar mot maskarna, vilka får lättare att föröka sig.

 

Hästen får i sig larver från små blodmaskar när den betar. Larverna utvecklas sedan till vuxna maskar i tarmslemhinnan. De könsmogna maskarna lägger ägg som följer med träcken ut och utvecklas till nya larver på mindre än en vecka vid tjänlig väderlek. Hela den här proceduren kan gå på 6 veckor. Avmaskningsmedlet dödar inte alla stadier av larven, varför det hela tiden utvecklas nya vuxna maskar. Äggen tål inte köld under en längre period, men larverna överlever kyla.

 

Under hösten kan en del av dom små blodmasklarverna gå in i ett vilostadium – inhibition – och stanna upp i sin utveckling under vintern, för att sedan utvecklas vidare nästkommande vår. Under denna tid är larverna oåtkomliga för alla maskmedel. Om hästen har en väldigt stor mängd inhiberade larver kan det ibland hända att dessa aktiveras spontant. Detta kan orsaka så stora skador i tarmen att hästen drabbas av något som kallas larval cyathostomos och tillståndet kan vara direkt livshotande. Därför är en kontroll innan vintern viktig för att få en uppfattning om hur mycket parasiter hästen bär på.

 

Observera att inhibitation bara gäller en del av blodmaskarna. En stor mängd är fortfarande aktiv. Ett träckprov under vintern kan ge att något falskt lågt värde men ger ändå en ganska bra uppfattning över hur infekterad hästen är. Däremot bör en avmaskning under vintern undvikas dels pga. att det finns ingen större anledning att reducera betessmittan eftersom det inte finns något bete, dels på att man tror att en avmaskning när det finns en stor mängd inhiberade larver kan orsaka att dessa spontant aktiveras och skulle i så fall kunna orsaka en larval cyathostomos. 

 

 

 

 


     

 

 

STORA BLODMASKEN (Strongylus vulgaris)

 

Stora blodmasken är hästens farligaste parasit. I gruppen stora blodmaskar ingår egentligen tre arter, men det är bara S.vulgaris larver som vandrar i blodkärlen som försörjer tarmen och därmed kan ställa till så stor skada att hästen kan avlida. Stora blodmasken är ovanlig, ca 5%  av landets hästar bär på smittan, men det är viktigt att ta reda på att hästarna och hagarna inte är infekterade.

 

De vuxna maskarna är rödbruna och mellan 2 och 4 centimeter långa. Könsmogna maskar suger blod från tarmväggen och honornas ägg passerar ut med träcken. Under gynnsamma förhållanden kan äggen utvecklas till smittfarliga larver redan efter 3 dagar, men normalt tar det 3-4 veckor. När hästen betar får den i sig larver som borrar sig in i tarmväggen. Larverna vandrar sedan upp i det artärsystem som förser tarmen med blod och efter ca tre veckor har de nått till stora kroppspulsåderns förgrening, krösroten. Där utvecklas de under 3-4 månader, följer sedan med blodflödet till tarmen och efter 6-8 veckor har de utvecklats till könsmogna parasiter som börjar lägga ägg. Stora blodmasken har en livscykel på  6-11 månader och går inte i inhibition vilket gör att den går att diagnostisera året runt, beroende på när hästen plockat upp den från betet. Tänk på att det tar minst 6 månader efter en avmaskning/smitta innan man kan se förekomst av larver från stora blodmasken i en analys. 

 

Stora blodmaskens ägg ser likadana ut som de små blodmaskarnas. Därför går det inte att påvisa förekomst vid enbart en EPG-räkning utan en odling måste göras. Vid odlingen kläcks äggen och man kan sedan urskilja stora blodmaskens larver från de små blodmaskarnas. Om EPG legat så pass lågt att en avmaskning inte är nödvändig, är det ännu viktigare att ta reda på om det finns förekomst av stora blodmasken. Vid en låg förekomst av små blodmaskar behövs ingen avmaskning - men vid förekomst av stora blodmasken ska avmaskning ske!   

 

 


 

 

SPOLMASK (Parascaris equorum)

 

Spolmaskar förekommer främst hos föl och unghästar. Hästar över 2 års ålder är mycket sällan infekterade. Den vuxna masken är vit, spolformad och kan bli ända upp till 50 cm lång.

Könsmogna maskar finns i tunntarmen och lägger stora mängder ägg som passerar ut med träcken. I ägget utvecklas en larv, vilket kan ta mellan 10 dagar upp till 6 veckor. När ägget sväljs av den betande hästen kläcks det, larven tar sig igenom tarmväggen och förs med blodströmmen till lungorna via levern. Här hostar hästen upp larverna som sedan sväljs ned. I mag- tarmkanalen utvecklas larven till vuxen mask. Livscykeln är ca 10-12v. Spolmaskäggen tål både kyla och värme och kan övervintra flera år i omgivningen.

 

Eftersom spolmasken är en stor parasit kan större mängder mask leda till förstoppning, framförallt hos föl. Larvernas vandring genom lungorna kan också orsaka hosta.

 

 

 

 


   

 

BANDMASK (Anoplocephala perfoliata)

 

Bandmasken är vanlig men ger inte så ofta symtom eller problem. Den lever i övergången mellan tunntarm och blindtarm, är platt, ca 3-4 cm lång och 1 cm bred. Kroppen består av många breda och tunna segment.   

 

Bandmasken kräver ett frilevande kvalster i betesmarken som mellanvärd. Äggen finns i de bakre delarna av segmenten hos könsmogna maskar, vilka lossnar och följer med träcken ut. Där äts de sedan upp av kvalster och utvecklas i dessa till larver. När hästen betar i sig kvalstren utvecklas de i tarmen till könsmogna maskar. Hela utvecklingen tar 4-6 månader från det att hästen ätit smittade kvalster tills att det finns könsmogna maskar i tarmen.

 

Bandmask diagnostiseras även genom blodprov, men träckprov är att föredra eftersom ett positivt prov med säkerhet visar en pågående infektion medan ett positivt blodprov även kan tolkas som att hästen tidigare varit smittad. Det finns ingen 100%-ig metod att påvisa bandmask och båda metoderna är ungefär lika känsliga.

 

Förr ansågs inte bandmasken ställa till problem men nu råder det delade meningar om hur betydelsefull bandmasken är. Rekomendationerna är att avmaska vid konstaterad infektion.  

 

 

                                                                                                    

                                                                                                                                                                                                                                                                       

 


 

STYNGFLUGELARVER

 

Styngflugelarver är inte en mask, utan precis som det låter; en fluglarv. Flugan lägger sina ägg främst på hästens framben. Dessa kan man se som små gul-vita, 1-2 mm långa prickar. När äggen kläcks irriteras hästen av larverna och biter sig. Larverna borrar sig in i munslemhinnan och vandrar ner i magsäcken. Där stannar de över vintern och följer med träcken ut på våren/försommaren. Larverna förpuppas i marken under träcken och utvecklas där till flugor.

 

Styngflugelarven är röd- eller brunfärgad, ca 2cm lång och 0,5 cm tjock när den är som störst. Det är sällsynt att hästen påverkas av dem när de befinner sig i magsäcken. Flugan kan vara väldigt irriterande för hästen och larverna kan orsaka inflammationer i tandköttet under sin vandring. Störst skada och irritation sker alltså innan larven hamnat i magen.

Ibland kan man se larver som har följt med träcken ut, antingen spontant eller efter en avmaskning.

 

Eftersom styngflugan inte är hästens egen parasit går det inte att se förekomst i träckprov. Det bästa man kan göra för att förhindra att hästen får i sig larverna är att skrapa bort äggen från pälsen. Hästen smittar inte betena eftersom flugan flyger iväg. 

 

 

 


 

 

SPRINGMASK (Oxyuris equi)

 

Springmasken är ganska ovanlig. De könsmogna honorna lägger sina ägg runt ändtarmsöppningen och orsakar då ibland en intensiv klåda. När hästen kliar svansen mot t.ex. boxväggar faller äggen ner och hästen kan sedan få i sig de smittfarliga larverna via fodret. I grovtarmens slemhinna utvecklas den sedan till könsmogna maskar. Livscykeln är ca 4-5 månader lång.  

 

Den vuxna honan är ca 5 cm lång, har en lång och spetsig svans och en tjockare kropp. Hanarna är bara 9-12 mm långa.

 

 


 

FÖLMASK (Strongyloides westeri)

 

Smittan av fölmaskens larver sker huvudsakligen via stoets mjölk, men fölet kan även infekteras via betet. Larverna kan också penetrera huden för att sedan via blodsystemet och luftvägarna ta sig till tunntarmen, där de utvecklas till vuxna maskar.

Fölmasken ger för det mesta inga problem. Vid kraftigt infektion kan den orsaka diarré då fölet är ca 8-10 dagar gammalt. Denna diarré kan förväxlas med den s.k. fölbrunstdiarrén som fölet kan få när stoet brunstar för första gången efter fölningen. Fölbrunstdiarré är vanligare än fölmaskdiarré.

Fölmasken är hårliknande och knappt 1 cm lång. De flesta föl blir helt immuna efter 4-5 månader. 

  

 

 


 

 

LILLA MAGMASKEN (Trichostrongylus axei)

 

Lilla magmasken kan smitta mellan såväl häst som nöt och får. Den är ovanlig och ställer väldigt sällan till problem.

De vuxna maskarna är hårliknande, ca 5 mm långa och lever i magsäck och tunntarm. Larverna smittar via betet och masken har en livscykel på endast 3 veckor.  

 

 


 

 

NACKBANDMASK (Onchocerca spp)

 

Vuxna honor är hårtunna och kan bli ända upp till 30 cm långa. Hanarna är ca 6-7 cm.

Honorna kan ligga i valnötsstora cystor i framförallt nackbandsligamenten strax framför tornutskotten i manken. De kan även förekomma i andra ligament, runt hästens framknän och i senorna, vilket kan orsaka förtjockade senor och gallor. Där producerar de blivande larver som sedan kan återfinnas i stora mängder under hästens hud. En del hästar reagerar med hudreaktioner som kan klassas som sommareksem. De blivande larverna sugs upp av vissa knottarter och efter ca 3 veckor har smittfarliga larver utvecklats i knotten. När hästen återigen blir knottbiten överförs larverna, som sitter i knottens mundelar, till hästen. När maskarna dör förkalkas både de och cystan vilket misstänks kunna orsaka klåda.

Det finns tyvärr ingen säker metod för att fastställa förekomst av nackbandmask och det går inte att göra genom träckprov eftersom den inte är en inälvsparasit. 

 

 

 


 

 

LUNGMASK (Dictyocaulus arnfieldi)

 

Lungmasken förekommer normalt inte i Sverige. Den är egentligen en åsneparasit och skulle kunna smitta hästar som går ihop med åsnor om dessa är infekterade, men normalt utvecklas de aldrig till vuxna parasiter hos hästen. I de fall de utvecklas till vuxna parasiter är utvecklingstiden 5-6 veckor.

 

Hästen betar i sig larverna som tränger igenom tunntarmen och transporteras sedan till lungorna och luftvägarna. Om den sedan skulle utvecklas vidare, så hostas äggen upp och sväljs ned. De transporteras sedan via mag-tarmkanalen ut på betet.

Lungmasken är smal, 25-70 mm lång, och skulle kunna orsaka kraftig hosta med lunginflammation.

 

 

 

 

 

MAGMASK (Habronema spp)

Magmasken lever i magsäckens vägg och dess larver i fuktig hud och sår varsomhelst på hästen. Där kan den orsaka inflammation som ofta förknippas med s.k. ”sommarsår”.

De vuxna parasiterna är vitaktiga och 10-25 mm långa. Larverna utvecklas först i husflugans eller stallflugans larver som finns i gödseln. När dessa larver blivit flugor kan de överföra smittfarliga magmasklarver till hästarnas läppar, ögonvinklar, näsborrar eller sår. När hästen slickar i sig larverna utvecklas de till vuxna parasiter i magsäcken. De larver som blir kvar i sår kan inte utvecklas till vuxna maskar utan stannar som larver i såret. Deras aktivitet gör att såret blir svårläkt. Larver om infekterar ögat kan ge en vårtliknande utväxt.

 

 

 


 

 

Produkter