Produkten har blivit tillagd i varukorgen

Stor blodmask (Strongylus vulgaris)

 

Stora blodmasken är hästens farligaste parasit. I gruppen stora blodmaskar ingår egentligen tre arter, men det är bara S.vulgaris larver som vandrar i blodkärlen som försörjer tarmen och därmed kan ställa till så stor skada att hästen kan avlida. Stora blodmasken är ovanlig, ca 5%  av landets hästar bär på smittan, men det är viktigt att ta reda på att hästarna och hagarna inte är infekterade.

 

De vuxna maskarna är rödbruna och mellan 2 och 4 centimeter långa. Könsmogna maskar suger blod från tarmväggen och honornas ägg passerar ut med träcken. Under gynnsamma förhållanden kan äggen utvecklas till smittfarliga larver redan efter 3 dagar, men normalt tar det 3-4 veckor. När hästen betar får den i sig larver som borrar sig in i tarmväggen. Larverna vandrar sedan upp i det artärsystem som förser tarmen med blod och efter ca tre veckor har de nått till stora kroppspulsåderns förgrening, krösroten. Där utvecklas de under 3-4 månader, följer sedan med blodflödet till tarmen och efter 6-8 veckor har de utvecklats till könsmogna parasiter som börjar lägga ägg. Stora blodmasken har en livscykel på  6-11 månader och går inte i inhibition vilket gör att den går att diagnostisera året runt, beroende på när hästen plockat upp den från betet. Tänk på att det tar minst 6 månader efter en avmaskning/smitta innan man kan se förekomst av larver från stora blodmasken i en analys. 

 

Stora blodmaskens ägg ser likadana ut som de små blodmaskarnas. Därför går det inte att påvisa förekomst vid enbart en EPG-räkning utan en odling måste göras. Vid odlingen kläcks äggen och man kan sedan urskilja stora blodmaskens larver från de små blodmaskarnas. Om EPG legat så pass lågt att en avmaskning inte är nödvändig, är det ännu viktigare att ta reda på om det finns förekomst av stora blodmasken. Vid en låg förekomst av små blodmaskar behövs ingen avmaskning - men vid förekomst av stora blodmasken ska avmaskning ske!   

Produkter