Okunskap – hot mot hästarnas välfärd

Är träckprov pålitliga? Den frågan har funnits lika länge som man gjort träckprovsanalyser. Men varför gör vi analyser, varför kan vi inte bara avmaska? Det givna svaret är att parasiterna utvecklar resistens mot avmaskningspreparaten om de används fel eller för mycket, men det vet ju de flesta idag. Trots det finns det fortfarande de som tror att tvånget att göra prov bara är ett påhitt för att företagen som utför analyser ska tjäna pengar! För de måste ju tjäna sjukt mycket pengar, eller?...

Varför behöver det vara så dyrt? Är det dyrt? Vad kostar ett schabrak idag? Eller ett nytt träns? Betydligt mer många gånger. Och vad tror du hästen skulle välja? Är det bättre att lägga pengar på fåfänga och skrytprodukter än på hästarnas hälsa?

En analys är inte dyr rent materialmässigt. Men det krävs mycket… Stora lokaler, personalsstyrkan ökar 3-4 gånger under en väldigt kort period, under resten av året står stora, dyra lokaler nästan tomma. Under den väldigt intensiva perioden krävs mycket personal, många mikroskop, arbetsplatser, utrustning, stora mängder material som ska förberedas av personal som kostar pengar, mm. mm…. För att inte tala om portokostnader! I dessa ”dyra” analyser ingår oftast portokostnaden. Vet du hur mycket träck väger? All denna träck ska sedan tas om hand när proverna är klara - ytterligare en kostnad, inte bara sophanteringen, det krävs personal som utför arbetet också.

Men utomlands finns inte kravet på analyser för att få avmaskningsmedel… Hur ser det ut utomlands? Trots att det på flera håll är en självklarhet att man gör analyser flera gånger om året så ingår även rutinmässiga avmaskningar. De har inte andra parasiter eller andra avmaskningspreparat, men de har ett annat klimat. Maskarna trivs i värme så det är inte så konstigt att deras problem är större. Men de har också en mycket större resistens än vad vi har! Vi har, tack och lov, fortfarande ett bra resistensläge i Sverige, men det försämras och det går inte att stoppa. Det enda vi kan göra är att göra allt vi kan för att bromsa den. Hur då? AVMASKA BARA NÄR DET BEHÖVS!!  (Sök på Martin. K Nielsen, så kommer du få upp mängder av forskning om du vill veta mer om hur man tänker utomlands).

När behövs det då? Vid ett exakt antal EPG??? Att hålla på och jämföra exakta EPG beror bara på ren okunskap. Analysen görs på ca 5 gram träck, som späds och äggen räknas i en räknekammare och multipliceras sedan. Vem som helst kan räkna ut att det inte går att få ett exakt resultat. Det kan finnas tiotusentals ägg i ett gram träck!! Och det är viktigt att veta; om det är tiotusentals, eller i stort sett noll. Om provsvaren skiljer några hundra EPG påverkar inte hästen. Men för att ha en riktlinje att gå på för att veta om vi behöver avmaska eller inte, så behöver vi använda siffror. För att vi ska försöka hålla någorlunda lika resultat på laboratorierna världen över görs årligen internationella tester där man med samma träck och metod jämför sina resultat.

Gör man regelbundna kontroller så ser man oftast också ett mönster, även om resultaten ibland sticker ut. Största anledningen till att EPG ofta håller sig på samma nivå är hästarnas eget försvar. Frisk häst – bra försvar, sjuk häst – nedsatt försvar. Sedan är det naturligtvis precis som med oss, en del har helt enkelt ett sämre immunförsvar.  Yngre hästar har ofta inte hunnit bygga upp sitt försvar och kan ligga lite högre utan att det är något att anmärka på.

Hur klarade sig vildhästarna? Med hjälp av naturpreparat? Än en gång; friska hästar – bra immunförsvar – lite mask. Dessa hästar förde sina gener vidare. En del hästägare använder idag naturpreparat i stället för avmaskningsmedel. På laboratoriet har vi flera gånger sett mycket höga EPG på en del av dessa hästar. Naturpreparat kan säkert påverka miljön i tarmarna på ett ogynnsamt sätt för maskarna, men man kan inte förlita sig helt på att det fungerar, det måste följas upp med träckprov.

Det vi vill få reda på med träckprovsanalyser är om hästarna mår bra, om det finns risk att de blir sjuka och om det finns farlig smitta på markerna. Den farliga smittan är framför allt stora blodmasken. Stora blodmaskens larver vandrar i blodkärlen och kan förstöra dessa. Det kan gå så illa att hästarna inte klarar sig. Än så länge, tack och lov, verkar det inte finnas resistens hos stora blodmasken, i alla fall inte hos oss. Fortsätter vi använda preparaten fel kommer den garanterat att dyka upp där med, och då har vi problem!! Detta drabbar ju tyvärr även de som är skötsamma med träckprover och undviker onödiga avmaskningar, blir deras hästar smittade med resistenta maskar så blir inte heller de av med masken. Resistens hos små blodmaskar finns redan även här. Om man avmaskar utan kontroller har man ingen aning om hur det ser ut! Det kan finnas både stora blodmaskar och resistenta små blodmaskar på markerna som återsmittar hästen direkt efter avmaskningen. Utan vetskap kan man inte arbeta för att få bort smittan, utan kommer finnas, kvar år efter år…

Beror ökningen av parasiter på minskade avmaskningar? Troligen inte. Den ökade kunskapen har gjort att man i dag gör mycket större mängder prover och dessutom vid rätt tillfällen. Tar man provet vid fel tillfälle syns inte parasiten i analysen. Följer man inte sen en behandlingsplan för att bli av med till exempel stora blodmaskar, så kommer de finnas kvar. Det förändrade klimatet påverkar säkerligen också. Ta till exempel älgflugan, det var knappt någon som hört talas om den förr. Nu har den säkerligen kommit för att stanna, och det beror inte på minskade avmaskningar! Styngflugans förekomst verkar också vara väldigt varierande. Den är otrevlig men som tur är inte särskilt skadlig - och dessutom en av de parasiter som vi faktiskt kan både hitta och döda själva!

Men kan man då lita på träckprovsresultatet? Ett provresultat är många gånger inte säkert till 100%. Det gäller i humanvården också. Biologi är inte svart eller vitt. Men inte ifrågasätter du väl vårdcentralens provresultat? Om de har räknat rätt på antalet bakterier eller vita blodkroppar?  Säger du åt dem att göra omprover för att se om det blir samma resultat? För att sen misskreditera och smutskasta laboratorierna? Och hur vet du att höanalyser, som sedan används för att din häst ska få exakt rätt mängd proteiner, är korrekta i varje höbal? Allt handlar om att få en överblick, att hålla sig informerad och uppdaterad över hur läget ser ut. Att stoppa problemen innan de bryter ut. Det är ju för hästarnas välfärd vi gör detta, låt inte okunskap sätta stopp för det!

Anneli Blocher, leg.biomedicinsk analytiker med 23 års erfarenhet av hästparasiter.