Produkten har blivit tillagd i varukorgen

Stor blodmask (Strongylus vulgaris)

Stora blodmasken är hästens farligaste parasit. I gruppen ingår egentligen tre arter, men det är bara S.vulgaris larver som vandrar i blodkärlen och därmed kan ställa till så stor skada att hästen kan avlida. Stora blodmasken är inte så vanlig men det är viktigt att ta reda på att hästarna och hagarna inte är infekterade.

De vuxna maskarna är rödbruna och mellan 2 och 4 centimeter långa. Könsmogna maskar suger blod från tarmväggen och honornas ägg passerar ut med träcken. Under gynnsamma förhållanden kan äggen utvecklas till smittfarliga larver redan efter 3 dagar, men normalt tar det 3-4 veckor. När hästen betar får den i sig larver som borrar sig in i tarmväggen. Larverna vandrar sedan upp i det artärsystem som förser tarmen med blod och efter ca tre veckor har de nått till stora kroppspulsåderns förgrening, krösroten. Där utvecklas de under 3-4 månader, följer sedan med blodflödet till tarmen och efter 6-8 veckor har de utvecklats till könsmogna parasiter som börjar lägga ägg. Stora blodmasken har en livscykel på  6-11 månader och går inte i inhibition vilket gör att den går att diagnostisera året runt, beroende på när hästen plockat upp den från betet. Det tar minst 6 månader efter att hästen smittats innan man kan se förekomst av larver från stora blodmasken i en analys. Hästen smittas normalt inte under vintern så avmaskar man sent på hösten plockar inte hästen upp nya larver förrän på våren och det tar då ytterligare minst ett halvår innan förekomsten syns i en analys.  

Stora blodmaskens ägg ser likadana ut som de små blodmaskarnas. Därför går det inte att påvisa förekomst vid grundanalysen utan man måste göra en "odling" så att äggen kläcks och man kan urskilja stora blodmaskens larver från de små blodmaskarnas. Om hästen inte avmaskats senaste halvåret så är det ännu viktigare att ta reda på om det finns förekomst av stora blodmaskar. Vid en låg förekomst av små blodmaskar behövs ingen avmaskning - men vid förekomst av stora blodmasken ska man alltid avmaska! Även markerna måste bli rena. Har man inte tillgång till rena hagar och kan låta dom smittade vila ca 2 år, behöver man lägga upp ett avmaskningsprogram för alla hästar som går på markerna. Genom att avmaska alla hästar som går på markerna med ett sådant intervall att det aldrig urskiljs några ägg bryter man till slut maskens livscykel och på så sätt får man marken ren. 

 

Hur undviker man smitta?

Regelbundna kontroller

Det är viktigt att göra kontroller. Avmaskar man "för säkerhets skull" vet man inte om smittan finns på markerna. Hästen kan då gå med stora blodmaskar i princip året runt eftersom den kan återsmittas efter avmaskningen om den är kvar på samma mark. Maskens livscykel är minst 6-9 månader lång vilket betyder att när hästen smittats tar det minst ett halvår innan larverna blivit vuxna och börjat urskilja ägg. Det är först då det går att se förekomst i en analys och därför hinner man aldrig göra analysen på hästar som avmaskas ofta. Om EPG alltid ligger så högt att man måste avmaska kan man kontrollera hagkompisarna som inte blivit avmaskade, är dom smittade måste även okontrollerade hästar avmaskas. Det är larverna som gör störst skada i hästen, alltså är skadan redan skedd när man kan se förekomsten. En större förekomst kan naturligtvis ge större skador, men behandlas inte en låg förekomst kan den snart ha ökat! Vid odlinganalysen går det inte att avgöra hur stor smitta hästen har. Även om det bara påvisats enstaka larver kan hästen bära på en stor mängd larver som ännu inte blivit vuxna och därför inte syns i analysen. Det är bra att veta hur det ser ut hos varje enskild individ men eftersom alla i samma hage ska avmaskas om någon av dom påvisar stor blodmask så går det även bra att göra samlingsprover. 

Stora blodmaskens ägg ser likadana ut som dom små blodmaskarnas, därför måste man odla, dvs. kläcka äggen för att diagnostisera larverna. Detta tar ca 2 veckor. För att kontrollera förekomst av stor blodmask gör man en ODLINGSANALYS FÖR STOR BLODMASK.

 

Behandling

För att bekämpa stora blodmaskar är det inte lika viktigt att veta vilken häst som är smittad, ska man få bort den bör alla hästar behandlas. Då måste man också veta när man ska behandla! Naturligtvis bör man avmaska så fort som möjligt då man fått ett positivt provsvar. Efter en avmaskning tar det minst 6 månader innan hästen kan sprida ny smitta, om den fått i sig någon ny. Har man möjlighet att släppa hästarna i rena hagar efter avmaskning med ett ivermectin-preparat och låta de smittade vila i 1,5- 2 år (2 somrar med en mellanliggande vinter) så betraktas hagen som fri från stora blodamaskar. Om hästen måste gå kvar i den smittade hagen kan den beta i sig nya larver efter avmaskningen och sprider ny smitta efter ca ett halvår. När det är kallt vilar larverna och smittar inte hästarna, och hästarna smittar inte hagarna, så markerna går att använda vid minusgrader. Den sista avmaskningen på året bör göras när det blivit kallt, då undviker man att hästarna går smittade hela vintern. Det får aldrig gå mer än 5 månader mellan avmaskningarna under sommaren, då hinner markerna smittas på nytt. Gör man detta även under sommaren året efter bör man ha brutit maskens livscykel och kan betrakta inte bara hästarna utan även markerna rena från stora blodmaskar. Avmaskar man utan kontroller och planering så kan smittan finnas kvar år efter år utan att man vet om det!

 

Förebygg förekomst

Vår rekommendation är att alltid avmaska nya hästar, samt vid flytt till rena marker. Även om ett provresultat inte visar på  förekomst av stora blodmaskar så kan hästen bära på larver, vilka ännu inte syns i en analys. Det är ändå bra att först göra en odlingsanalys innan man avmaskar. Skulle hästen visa på symptom, t.ex. koliker, är det bra att veta om stora blodmasken kan vara orsaken. Stora blodmasken kan orsaka bestående skador då larverna vandrar i blodkärlen. Kolik är det vanligaste förekommande symtomet och framkallas av syrebristskador i tarmen på grund av minskat blodflöde, inflammation och blodproppar (trombembolier) i tarmkrösets blodkärl, som har orsakats av larvernas förflyttning. Parasitskadorna uppges också kunna ge nervskador och förändrad tarmmotorik som också kan orsaka kolik.

 

Våra analyser
Produkter

Handla

Information

Kundtjänst